Journalistrollen samt Text texter och textur

Just nu sitter jag fast i tunnelbanan och skriver detta inlägg. Mina inlägg har varit korta och ganska otydliga. Språket och tankarna känns otydlig och intetsägande. När jag växte upp var jag ordblind och att bli journalist var allt annat än självklart. Min styrka låg inte i att formulera mig utan i förmågan att berätta en god historia. Det finns ett många tabun inom journalistiken och ett av dem är att medge sin egen skrivkramp. Som journalist så har jag alltid känt stort motstånd emot att skriva. Det är verkligen en paradox. Jag skriver och skriver. Självförtroendet var inte på topp och grunden för att våga skapa är tron på att det kan bli bra och att skrivaren/ journalisten eller författaren inte gör alltför många stavfel eller faktafel. Journalistiken placeras därför in i kategorin konstnärsyrken. Yrken där invididens självförtroende är grundläggande för resultatet.

Detta gäller naturligtvis mer för frilansjournalister som ofta sitter ensamma en stor del av dagen. Den här bloggen är tänkt som ett experiment för att undersöka förutsättningarna att synas och kommunicera på nätet.

Advertisements

Om Daniel stintzing

Reflektioner kring historien och samtiden. Jag, Daniel Stintzing är journalist och bosatt i Skarpnäck utanför Stockholm
Det här inlägget postades i analys, Journalistik, språk, svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s