Mellandagar

Ute och Inne i konstens tempel i Umeå med litet barnBild

Vissa dagar vill man få snabbt överstökade. Detta är var en av dessa dagar ”hemma” i en trång lägenhet
med lila! väggar. Utanför en parkering i Umeå i snöstorm. Vad mer behövs för att göra en människa tung
till sinnet. Den lilla sonen kräktes och var på dåligt humör ända tills han somnade på min mage i sängen. 

Det är nästan 20 år sedan jag var i Umeå sist och staden har växt och börjat fylla ut sina alltför breda gator
med högre hus och ett mycket spektakulärt bildmuseum kombinerat med konst, design och arkitekthögskola 
vid älven. Det är en overklig skapelse på en plats som är extremt nära älvstranden. En utmaning mot naturen 
att putta ner hela komplexet i älven. 
Det är samtidigt ett mycket slutet komplex som egentligen inte närmar sig staden utan skapar en egen liten borg
där konsten får hållas för sig självt. Den eviga konflikten mellan konsten och livet i staden utanför är inbygd av
arkitekten. För oss tillbedjare av konstguden är detta inget hinder vi klättrar över muren och går upp i tornet
utan problem. Vi gör detta eftersom vi är nyfikna och älskar skapandet och konsten i sig självt oberoende vad
som presenteras så tar vi det till oss. 

Advertisements

Om Daniel stintzing

Reflektioner kring historien och samtiden. Jag, Daniel Stintzing är journalist och bosatt i Skarpnäck utanför Stockholm
Det här inlägget postades i #blogg100, Konst, Urbanism, Utbildning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s