Mörk, mörkare och mörkast

Det är den här tiden på året när mörkret har segrat och några förtvivlade lucior och en och annan ledbelysning försöker att sprida lite ljus. Helt hopplöst när solen är borta redan kvart i tre på eftermiddagen.
Den globala uppvärmningen känns ganska avlägsen nu i början av december. Jorden har redan en djup tjäle och glatta isfläckar skapar en halk-och lårbrottsvänlig miljö för sura pensionärer och andra bensköra individer som vågar sig ut. Här bland radhusen och villorna skottas och sandas det ganska dåligt. Det gör att vi kan ägna oss åt mindfulness när vi försöker ta oss till bussen eller tunnelbanan genom att vara totalt närvarande i nuet. Varje ögonblick av bristande uppmärksamhet riskerar vi kanske inte livet men väl en handled eller ett brutet ben eller två. Kollektivtrafiken blir godtycklig och esoterisk. En tydlig illustration av den protestantiska begreppet om nåd. Nu när Trump snart blir president som kommer begreppet ”Strålande natt”  få en ny innebörd.
Vi får hoppas att det blir en till jul näst årimage1 år.

Advertisements

Om Daniel stintzing

Reflektioner kring historien och samtiden. Jag, Daniel Stintzing är journalist och bosatt i Skarpnäck utanför Stockholm
Det här inlägget postades i #blogg365, Media, Meditation, Religion, Stockholm, Vinter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s